Fint när svenska supportrar tar eget ansvar

All förändring måste komma underifrån. Så fort man ställer pyramiden på huvudet blir det fel. Därför var det lovvärt och helt nödvändigt när ett stort antal ultrasgrupper i Sverige nyligen i ett gemensamt upprop gick ut och fördömde kastandet av bengaler från läktarna.

Det här är en hårfin gräns att steppa över. Bengaler är inte tillåtet på läktarna. Det finns matchfunktionärer, vakter och poliser vid varje fotbollsmatch för att förhindra att sådana ens förs in på arenan.

Ändå sker det vid varje fotbollsmatch.

En inte alltför chansartad slutsats är att det i något led av säkerhet runt matcher helt enkelt ses mellan fingrarna när det gäller bengaler.

För “rätt använda” är de en estetisk höjdare. Det går inte att snacka bort. Jag har arbetat dagligen med svensk fotboll i åtta år och jag har aldrig hört en enda ledande personlighet inom svensk fotboll på allvar avsky bengaler.

Jag har hört dem säga: “ Det är förbjudet att använda dem.” när mikrofonen varit på och jag har hört dem säga “fast jävlar vad snyggt och stämningsskapande det är” när mikrofonen är av..

Som jag ser det handlar (även) detta om mänskligt förnuft. Rätt hanterat är pyroteknik en väsentlig del av svensk supporterkultur. Problemen börjar när folk börjar kasta dem in på planen eller över läktarna.

Då är det fullständigt livsfarligt och då tror jag att varenda förnuftig människa i den fria världen förstår att vi måste förbjuda allt som har med dem att göra.

Under träningsmatchen mellan Västerås och Djurgården kastades det pyroteknik från DIF-håll och över på VSK-supportrar.

Förkastligt och upprörande givetvis.

Mer glädjande var det att i veckan läsa uppropet från många svenska ultrasgrupper där de unisont och gemensamt tar avstånd från allt kastande av pyroteknik på våra allsvenska arenor.

Så här skriver de bland annat i sitt uttalande: “ ”Den senaste tidens sammandrabbningar, i synnerhet de fall där pyroteknik kastas, riskerar att skapa ett klimat där det blir svårt för oss ultras att utöva vårt läktarstöd. Framförallt drabbas oskyldiga supportrar. Ska något förändras måste initiativet komma från supporterkulturen själv”,

Jag vet att detta är uppenbara självklarheter för de allra flesta men för oss som levt, och vant oss, vid ett rätt högt tonläge och ofta väldigt spänt läge mellan svenska supportrar och svensk polis, är detta initiativ både nödvändigt och väldigt glädjande.

Ja, det var helt nödvändigt men det är ingen självklarhet att ultras-grupper:

A. Gör gemensam sak över klubb -gränserna. B. Faktiskt tar eget ansvar på det här uppenbara sättet.

Kulturen på svenska läktare håller absolut toppklass i världen. Det kanske kommer som en överraskning för den som inte följer den allsvenska fotbollen närmare. Det är lätt att hemfalla åt slentrianmässiga uppfattningar men kulturen på de allsvenska läktarna, match efter match, säsong efter säsong, är fantastisk och något som stora delar av Europa talar om.

Därför är det väldigt bra att svenska supportergrupper själva nu tar ansvar över sin konstform. Heder åt dem.

Jag läser också att Mourinho ska ha lämnat efter sig ett smycke (på lagkapten Pellegrinis plats) efter att ha fått sparken från Roma.

Eftersom han är en man som uppenbarligen älskar att få sista ordet ska han enligt uppgift också ha lämnat ett meddelande om att de kan lämna tillbaka smycket till honom när spelarna “blivit män”.

Uppenbarligen var han en aning störd över uteblivet stöd hos sina egna spelare.

Fast jag undrar om inte nya tränaren Daniele De Rossi och Pellegrini ändå kommer få sista ordet i allt det här.

Roma spelar som ett helt nytt lag nu och har vunnit tre raka matcher.

Bäst på planen varenda gång?

Lagkapten Lorenzo Pellegrini…